Wednesday, June 23

Ikväll har Dexter testat sina skills som amerikansk fotbollsspelare genom att fälla Johan i skogen. Grymt jobbat Dexter!

Så trött, och det är så varmt. Har fortfarande inte fått någon färg i håret, ska försöka åtgärda det imorgon.

God natt!

Saturday, June 19

Lördag

Satans abedonk! Bästa svordomen någonsin, synd bara att jag inte minns vart det är ifrån.

Hemma från mor och även från en tripp till Tyresö. Nu blir det Ashbury heights på volym högre, så ska jag gå ut och plantera en blomma. Jag är så huslig och pysslig.

För övrigt är jag rätt nöjd med mig själv att jag hittills inte sett en endaste minut av bröllopet på tv, men kunde inte undgå att höra på radion att de tydligen sagt ja. Dåså, nu vill jag ha skatteåterbäring för de här festligheterna. För visst var det väl så att bröllopskostnaderna bara var ett lån från skattebetalarna?!



Tuesday, June 15

Dumma unge!

Dumma, älskade tonåring! Ibland gör du mig så vansinnigt arg, men ändå alltid helt underbart glad. Ikväll var det dock det första alternativet. Jag är ledsen att jag blir så fruktansvärt arg, jag vill inte bråka med dig, men ibland måste jag. Det är lite av min uppgift liksom! Jag älskar dig, men ibland vill jag bara ge dig en spark i baken!


Nåja, efter några timmars reflekterande över kvällens argumentation, och den något surrealistiska insikten att jag numera blivit min egen mor, ska jag försöka släpa mig i säng. Imorgon slänger jag katter och hundar i bilen och gör ett litet impuls besök hos sagda mor i Värmland. Skulle färgat håret ikväll men har fortfarande inte lyckats bestämma mig för vilken färg jag vill ha. Få se om jag lyckats bestämma mig tills imorgon bitti, vilket just nu känns föga troligt, men vem vet, mirakel sägs ju ha skett tidigare!



Monday, June 14

-Jesus Christ! -Not quite...

Hellraiser förgyller vardagen just nu. Hittade en helt fantastisk docka som jag vill ha. Ett projekt för en regnig dag kanske.






Friday, August 21

Bi-Polar

I haven't felt so alive in years
The sun is shining down on me
My eyes are welling up with tears
Tears of joy, tears of ecstasy
Emotions I once kept concealed
Now flow freely like a river
Life's great mysteries revealed
Love's great promise delivered

I hate my life I want to die
I was just pretending all this time
A mask I wear so I don't bare my soul to the cold, harsh world out there
Try to prevail but only fail
Each time on a grander and grander scale
My life is worthless and so am I
I hate my life I want to die

The landscape rises to meet my feet
The sky descends to fill my arms
For once I finally feel complete
For once I know I can't be harmed
All I know is light and love I feel that I could live forever
While others' troubles seem to grow
I have no problems whatsoever

I hate my life I want to die
I was just pretending all this time
A mask I wear so I don't bare my soul to the cold, harsh world out there
Try to prevail but only fail
Each time on a grander and grander scale
My life is worthless and so am I
I hate my life I want to die

The epiphany that came to fall
Finally helped me reconcile what I felt wasn't joy at all
All this time it was just denial


Assemblage 23 - Bi-polar

Friday, June 5

scabbed

Det känns som jag kastats tillbaka i tiden ett år. Jag trodde länge att jag inte skulle komma tillbaka, fruktat det. Jag vill inte. Jag orkar inte. Varför? Varför varför varför? Ända frågan jag har, och jag hittar inget svar. Smärtan och ångesten. Oron och ilskan. Det bara finns där igen, sliter mig sönder opch samman. Jag orkar inte gå igenom det igen, Jag vill inte. Varför? Varför nu? Omvärlden gör mig rädd, jag vill inte gå ut, jag vill inte bli sedd, jag vill inte bli hörd. Jag vill inte höra. Jag orkar inte höra. Jag orkar inte prata, jag vill inte prata.

Mediciner mediciner, mera mediciner, jag kan trycka mig hur full som helst av kemikalier men jag vet att det ändå aldrig kommer att bli bra. Varför är jag inte stark nog att säga ifrån, be om hjälp?! Jag förbanar mig själv varje gång jag sitter där och säger att allt är bra, när det inte är så. Varför? Varför känns det som ett misslyckande att säga att det faktiskt inte är bra? Att jag inte orkar. Att jag inte klarar det här själv. Varför inte kunna erkänna för läkaren att det inte fungerar?

Jag orkar inte. Jag orkar inte.