Dumma, älskade tonåring! Ibland gör du mig så vansinnigt arg, men ändå alltid helt underbart glad. Ikväll var det dock det första alternativet. Jag är ledsen att jag blir så fruktansvärt arg, jag vill inte bråka med dig, men ibland måste jag. Det är lite av min uppgift liksom! Jag älskar dig, men ibland vill jag bara ge dig en spark i baken!
Nåja, efter några timmars reflekterande över kvällens argumentation, och den något surrealistiska insikten att jag numera blivit min egen mor, ska jag försöka släpa mig i säng. Imorgon slänger jag katter och hundar i bilen och gör ett litet impuls besök hos sagda mor i Värmland. Skulle färgat håret ikväll men har fortfarande inte lyckats bestämma mig för vilken färg jag vill ha. Få se om jag lyckats bestämma mig tills imorgon bitti, vilket just nu känns föga troligt, men vem vet, mirakel sägs ju ha skett tidigare!
No comments:
Post a Comment